VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

LÄKARDRÖMMEN HAMNAR PÅ HYLLAN…

IMG_8234

IMG_8232

Såhär bra trivs jag med min kollega som jag ofta går i möten med! Vi hade ett riktig kick ass möte idag om man får säga det själv, det får man väl? Det är så viktigt att få energi på jobbet, man spenderar ju så många timmar där varje dag. Ibland undrar jag om jag ska skola om mig, bli läkare? Men då verkar stressen vara helt galen? Så synd att både jordmor och läkare som jag kunde tänka mig utbilda mig som innebär en vardag som skulle göra det omöjligt med turnus nu som jag redan sover så lite. Jag är otroligt tacksam över alla som arbetar inom sjukvården!!! Som viger sina liv åt andra trots dåliga arbetsvillkår. Jag är sjukt imponerad över er.

Jag tror inte min kropp tål en enda nattvakt, så jag får lägga de drömmarna på hyllan. Doulakursen var bokad och klar, men så fick Eskil diabetes1… Doula var min plan som gjorde att jag kunnat varva nuvarande yrke med något som hade med förlossningar att göra då jag velat bli jordmor sen jag födde mitt första barn 2006.

Nu snurrade jag in i ett ämne jag inte tänkt blogga om ikväll, men så blev det. Här börjar roen sänka sig och jag har fått till en snabb prommis i eftermiddag. Imorgon är det två veckor sen stygnen togs bort = jag får börja träna igen. Planen är att springa, yoga och träna styrka hemma. Har bestämt mig för tre gånger i veckan, ett mål som känns väldigt överkomligt.

Hoppas ni njuter er kväll!

Kommentera (4)

Annons

SUNDAY WITH FRIENDS

IMG_8068

Idag var det min sovmorgon! Jag älskar att veta att jag kan sova ut, men det är sällan det går så bra. Men att inte behöva kliva upp när Eskil slår upp sina små blå är ljuvligt. Jag somnar oftast om en timme ungefär, sen vill kroppen upp och sträcka på sig. Det är inte såå långt tills alla sover länge härhemma. Det var något vi tänkte på när vi valde att satsa på en liten trea. Att vi äntligen fått börja sova längre i helgerna. Men så kom oavsett diabetes1 och knackade på och då var det lite hejdå sömn oavsett. Men då låg Eskil redan i min magen och var ungefär halvklar. Vad skulle vi gjort utan honom? Han gjorde verkligen familjen komplett, sådär klyschigt som man oftast säger det.

IMG_8139

Jag trodde aldrig att det skulle kännas rätt att Ella skulle bli storasyster. Men plötsligt gjorde det det och vilken stora- och lillasyster hon är.. Omtänksam, otroligt tålmodig, rolig och väldigt kärleksfull. Att ha sitt eget lilla gäng är verkligen livets liv. Är tacksam varje dag ( och utsliten ;-))

 IMG_8127

Vi var bjudna på middag idag. Hos en av de som är med och skapar nyaste färskaste Kaptein Sabeltann filmen, alltså Eskil glädjer sig SÅ mycket till premiären!

hjemmelaget pizza

Maten var SÅ god och sällskapet så trevligt att ingen ville hem. Men vardagen kallar!
parmapizza

Hoppas ni haft en fin helg?

Kommentera (2)


Annons

DIABETESARTIKEL

diabetesforbundet

Bilde: Julie Brundtland Løvseth.

Nu kan ni hitta saken om oss på Diabetes.no 

Önskar er en härlig fredag! Vi ska låna Es brors alla barn tills imorgon. Det ska bli så himla mysigt, tacokväll med sex barn. Hurra!

Kommentera (1)


Annons

INGA STRUMPOR

IMG_7686

IMG_7685

Jag håller krampaktigt kvar sensommaren med strumplöst.

Idag ska jag på ännu ett föräldramöte, det kokar nu med möten i barnehage, sjukhuset, skolorna och ja såklart jobbmöten. Men snart är det helg! Vi ska vara barnvakt åt bästa ”tantebarnen” och stora och små glädjer sig. Det finns inget bättre än familj och starka barn.

 

KRAM till just dig som kikat in <3

Kommentera

Annons

HEJ HÖST!

sort_kjokken_ikea

Hösten och regnet bara damp ned i Oslo nu när vi är inne i september månad. Har ni också höst där ni är? Regner öser ned och jag har hämtat Ella på cheerleading och hämtat ut lite diabetessaker på posten. Apropå diabetes så var Diabetesforbundet hemma hos oss i eftermiddag och gjorde en intervju. Det kommer ut redan imorgon, då länkar jag saken.

IMG_7630

Ögonen läker bra, tacksam över det.

Jag ser serien Riviera och njuter lugnet lite varje kväll, älskar de stunderna. Men tycker verkligen att livet rusar förbi. Hinner man liksom njuta? Eller är det stunderna när man drar in barnets doft i dess nacke medans de gör läxor, en stolt unge som uppnått något de tränat länge på eller att se att barnen blir starka, trygga och goda individer som är livet? Att se de lära sig krypa, prata, gå, få vänner, ge omsorg, börja skolan, välja sin väg i livet och slutligen skal man liksom bo utan barnen? Det är för stort att ta in. Så man gör precis som bebisarna. Tar en sak i taget. Först rulla, sen sitta, sen krypa, sen gå. Inte allt på en gång.

Kommentera (6)

För att få de senaste uppdateringarna