VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

VIKTIGASTE AVSNITTET OM ÄTSTÖRNINGAR

Som en av de första som startade en personlig blogg på nätet har jag studerat vissa saker på avstånd. Men även rusat fram själv utan att hinna tänka.

När bloggare blev en titel och något att försörja sig på jublade många kvinnor. Äntligen kunde vi ta plats på en arena. Vi kunde tjäna stora pengar. Vi gillades och hatades. Följdes och avföljdes. Men kanske framförallt följdes i det tysta av de som ogillade eller fascinerades. Är det inte så att man får aldrig så många följare som när något tragiskt eller jobbigt sker?

Man har ju kunnat ana både skilsmässor som legat i när framtid och hur människor mår bakom fasaden. Men man har aldrig vetat. Man har heller ingen som helst rätt att veta allt.

Men den som bloggar har ett ansvar. Ett ansvar man inte kan komma ifrån. All kroppshets vi matas med. Jag hade inte hört så mycket prat om bantning innan Oslo. Jag reagerade starkt på hur en nyfunnen vän pratade om både sin egen kropp, min, vad vi och hon skulle äta. När jag ifrågasatte hur hennes mamma pratat om sin kropp hamnade vi lite på kant. Jag menade inget illa, jag undrade uppriktigt. För så som min kompis verkade tänka på mat ville jag inte mina barn skulle tänka i framtiden. Här hade jag inga barn alltså.

Med åldern kommer både insikt och perspektiv. Många influencer är både unga och umgås i en värld där utseende betyder nästan allt. De lever på sina utseenden och sina historier de berättar. Det är inte lite press.

Jag valde själv att gå den andra vägen. Att slippa kommentarer från alltför många hur jag åldrades, hur fel jag gjorde med barnen och krav om perfekta bilder varje dag. Jag speedade ner farten och gjorde bloggen till mer hobby än jobb. Det har gjort mig gott.

För nu är jag äldre, tryggare och jag vet vilket ansvar jag bär. Alla konton jag själv följer eller följt med kroppspress. Inlindad så man liksom huvudpersonen inget knappt ska ana. Gömt bakom inspiration. Vi kan alla låtsas hur mycket vi vill.

Men triggers finns. Ätstörningar existerar och barn dör av de. Jag var själv ute och joggade idag, flåsandes. Otränad som aldrig förr och lyssnade på avsnittet om ätstörningar. Jag bestämde mig att jag springer för att må bra, slippa äta värktabletter och orka leka med barnen. Om magen dallrar och celluliterna aldrig går bort så är det så. Det ska inte få ta mer energi från min hjärna. Den är för värdefull. Jag är för värdefull.

Lyssna på Biancas historia i podden och läs orden: man kan bli frisk!

Kommentera (5)

Annons

MIDSUMMER NEWS!

 

 

Inlägget innehåller annonslänkar. 

kjol_Lindex_blommor

Åh så massa sommarfint hos Lindex nu! Denna kjolen är ju lika fin i sommar som i höst. Just kjol + boots är en look jag älskar. När det är lite för kyligt för öppna skor är den looken perfekt innan vintern kommer.

vacay_tshirt

I år kommer jag inte ha vanlig semester då jag kan jobba online vart jag än är men jag har glädjer mig tills vi hoppar in i vår nya bil och checkar ut från Norge och reser på nya äventyr. I år blir det Danmark, Kaptein Sabeltann i Kristiansand och Leksand sommarland. Vi längtar hela familjen! Kanske jag borde ha på mig denna t-shirten hela juli oavsett?

diadem_midsommar

Hade jag firat midsommar i Sverige hade jag definitivt kört en look i klassiskt vitt med spets och detta diademet. blommigt harbandEfter det kungliga dopet och allas vår vackra Maddes hårlook gissar jag på att denna blomsterbandkransaktiga karamellen kommer ta slut snabbt!

Allt jag visat i inlägget finns härinne.

Nu ska jag återgå till kaffedrickande och snart ta mig ut på en walk. Behöver komma igång med kroppen igen efter allt pastaätande. Sen låg jag vaken inatt och oroade mig över Elian. Men allt gick bra. Puh!

Ha finaste dagen!

Kommentera


Annons

JAG MINNS DET SOM IGÅR…

Vi satt i aulan på föräldrarmöte. Elian hade börjat första klass. Jag var rookie på alla vis. Som mamma, skolmamma och ja allt som hände var nytt.

Plötsligt skulle vi välja destination för barnens ”leirskole” och det var handuppräckning. Jag minns jag tyckte det var lite pinsamt tidigt att välja detta. Det var ju lååångt in i framtiden. Att ens skicka iväg sitt barn ensam fem dygn fanns inte på kartan i mitt mammahjärta. Elian hade precis fyllt sex år. Jag valde stället med minst vatten. Den där de skulle spendera mycket tid i båt utgick totalt, jag valde den  med djur och natur.

Igår följde vi packningslistan och jag vek hans kläder. Packade toalettmappen. Sen allt diabetesutstyr. När han sov spelade jag in den sista filmen inför resan. Filmen om hur man väcker honom om han hamnar i insulinkoma. Akutsprutan med socker. Den vi aldrig behövt använda.

Jag var smått nervös imorse. Hade knappt tid åt någon annan än Elian kände jag. Men det var när E, Eskil och jag vinkade av bussen som rullade iväg. När Elian satt bak med sin bästis och tittade på oss och vinkade med ett stort leende. Så gjorde jag slängkyssar, vinkade och hjärtade i luften. Han hjärtade tillbaka. Då brast mitt hjärta helt och tårarna brände och rann bakom solglasögonen och jag log ännu större bara för att han inte skulle se eller ana.

Att släppa barnen ut i världen, rusta de för både med- och motgång är inte enkelt. Det känns i hjärtat när de tar det lilla steget ännu längre ut i världen. Sen att ha diabetesen och oron i tillägg känns tufft för oss båda. Men vi klarar det. Han klarar det. Han är en av mina tre hjältar.

Kommentera (5)

Annons

HOME SWEET HOME💖

Att igår komma hem till rent hem, lyckliga ungar och middagen på bordet. Ren lycka! Jag har sällan varit så rörd och tacksam på en gång ❤️❤️

Vi såg filmen The greatest Showman igårkväll. Vilken FILM! Tårar och magi ✨✨

Idag var det Tusenfryd med Diabetesförbundet men vi kom lite sent och hängde för oss själva även om vi var laddade för häng.

Jag tog äntligen Ragnarokkarusellen idag. Den var sååå rolig! Vi blev blöta och hamnade med ett Youtubegäng. Ganska coolt om du frågar Elian😆

Underbart att va hemma med barnen igen 💖💖💖💖💖

Kommentera (4)

Annons

HOTELLTIPS I VENEDIG!

Jag bokade genom appen Trivago som sen ledde till en bokning på Hotels.com Vi behövde flytta vår resa och behövde då välja om hotell. Vi hade ett annat bokat från början.

Det blev Hotel Canaletto. Jag föll för rummens charm men framförallt beliggenheten. Vi bodde helt perfekt och nära allt. Nära Markusplatsen och Rialto där båten från Flygplatsen stannade. Vi gick gick och gick och upplevde denna fantastiska stad Venezia / Venedig❤️ Så romantiska dagar.

Vi åt bara frukost på hotellet och provade aldrig varken restaurangen eller roomservicen som finns 24/7. Supertrevlig personal i den dygnöppna receptionen.

Vi lyfte försenade idag men är nu i luften och jag kan verkligen inte vänta med att krama mina älsklingar igen ❤️❤️❤️

Kommentera (3)

För att få de senaste uppdateringarna