VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

HUR DET GÅR?

Nya vyn från köket ut mot vardagsrum och terass! Vi kan inte bevara golvet, någon meter fattades. Ni kan ju tänka er vad det kliade i mina fingrar att slänga med sisådär 99m2 laminat i härlig grå färg. Lite mörkare faktiskt. Men det projektet drar vi inte igång på semestern. Men kanske efter jul.

Det blev istället eget golv i köket som matchar hallen. Imorgon läggs det och de börjar lägga kakel onsdag.

Detta är både jobbigt men samtidigt förväntansfullt. Idag grillade vi maten och sköljde grönsaker och gjorde saft med trädgårdsslangen.

Kommentera (1)

Annons

WHAT A DAY!

För en dag!

Är väldigt tacksam att jag hade sovmorgon idag. 10.15 vaknade jag och kroppen var glad.

Dagen igår innebar massa sortera vår stora bod på undervåningen innan vi åkte till vänner. Boden har varit något vi bestämt att ”ta” länge nu. Helt slut i kropp och huvud var jag. Så var det på igen idag med packa ned kök.

Vi tog lite ledigt för att få njuta lite av en underbart solig helg och det var ljuvliga timmar.

Lite snabb sen lunch på Ekeberg.

Sådär! Nu är det helt tomt. Det opraktiska ska bort en gång för alla.

Vilket slit det är och vilken planering som krävs mär man ska koordinera allt och beställa lampor och allt i den stil man önskar med en begränsad budget. Att vi måste flytta avloppet en dryg meter gör att bara den kostnaden är på över 20 nok. Men det blir värt det, jag kommer älska att se ut från fönstret. Att få en bra lösning så köket känns praktiskt har varit allra viktigast.

Hoppas er helg varit fin!

Kommentera

Annons

KVÄLL MED VÄNNER

Så kul att besöka vänner som köpt nytt hus! Jag blev kär i deras stolar.

Vi fick så himla god mat och satt ute hela kvällen 👌🏻

Nu börjar jag känna semestern runt hörnet faktiskt. Allt praktiskt börjar falla på plats och imorgon packar vi ned köket 🙈

Känslan är lite som Eskil ser ut på bilden ❤️

Kommentera (3)

Annons

MER NÄRVARANDE OM NATTEN

Vissa dagar känns diabetesen mer närvarande än andra. Nätterna är värst. När vi plus nattvakt är vakna för att socker är så obehagligt lågt och barnet vägrar dricka eller äta. Såna nätter önskar man helst glömma. Spåren hamnar i själen och i de spända musklerna som vägrar slappna av.

Imorgon kommer en ny dag 💕🙌🏻

Kommentera (1)

Annons

EMOTIONAL

Show👌🏻

Tårar brände bakom ögonen innan klockan ringde imorse. Hur skulle man kunna ana vilken känslostorm som skulle komma när sonen slutat barneskolen? Om månader börjar han på ungdomsskolen som i Norge är 8, 9 och 10 (!) Första klass är året de fyller sex år. Eskil har alltså ett år kvar i barnehagen. Livet flyger förbi.

Man ser det på kroppen, känner det i huvudet men ändå är man densamma på ett vis. På ett annat vis inte alls. Svårt att förklara.

Allt man gjort nu ska ligga till grund så barnen tar mest bra val och vågar lita på sig själva. Den tiden som är tonår är både fantastisk och jättetuff för alla inblandade. Jag väljer att tänka det blir en spännande och fin tid. Man behövs mer än någonsin som förälder, det sa rektorn igår på skolan. Att det är enkelt att följa sin förstaklassing in i skolgården. Vi behöver göra det nu också, men mentalt. Fint sagt. Då hade jag ändå en dotter som hade en skolstart som var ganska jobbig, helt oväntat. Men det gick ju väldigt bra. Tiden behövdes bara lite extra den gången.

Igår var vi alltså på skolans show som 7 klass håller. Största barnen på skolan. Jag grät nonstop i över en timme. Så många fina, kloka, roliga, duktiga ungdomar! Samlade i en vacker blombukett. Talanger lyftes fram. Alla fick vara den de är. Alla var med. Magiskt! Jag är oändligt tacksam att Elian fick ett år på en riktigt bra skola med en fröken extra allt. Hennes omsorg är större än alla fröknar jag någonsin mött tillsammans. Menar inget illa snarare är hon så bra att hon förtjänar skrytet. De tidigare lärarna har också lagt hjärta och själ i barnens utbildningar och diabetes1, men E (ja ännu ett E) har haft erfarenheten och modet att vara riktigt ärlig och nära eleverna.

Ikväll är det avslutningsmiddag med bara föräldrar och jag kommer väl gråta igen. Allt med Elian är första gången. Han är vår första. Att känna att vi ”nyss” följde honom på hans första skoldag och nu tycka det var ”nyss” är fint att dela med E. Allt som hänt däremellan. Livet. Precis det alla säger. Den bästa tiden är vardagarna med barnen. Försök tänk på det när du scrollar på instagram och tänker att du borde göra ditt eller datt. Det enda viktiga vi har är varandra ❤️

Slänger in en av mina favorittexter av Lisa Ekdahl här. Det är så fina ord och viktiga att komma ihåg när livet inte är sockervadd och bubbelbad:

Om jag snubblat efter vägen
Om jag snubblat efter vägen
Om jag skrubbat mina knän
Om jag varit alltför ivrig
Om jag varit för bekväm
Om det nån gång tagits från mig
Det jag vetat var min rätt
Om jag varit alltför hungrig
Om jag varit alltför mätt
Om jag slagits mot dom egna
Som om ej fienden var nog
Och om ögonen var kalla
Hos han som tyckte att han log
Och om famnen där jag vilat
Inte givit mig någon ro
Om jag ropat ut i mörkret
Gud vad vill du vi ska tro
Och om vägarna var långa
Och inte ledde någonstans
Om jag stirrat ner i marken
Och önskat att jag inte fanns
Om orätt satt på tronen
Om orätt satt på rättens plats
Om varje steg förde mig bakåt
Fast än jag sprang fast jag tog sats
Om jag slagits mot dom egna
Som om ej fienden var nog
Och om ögonen var kalla
Hos han som tyckte att han log
Och om famnen där jag vilat
Inte givit mig någon ro
Om jag ropat ut i mörkret
Gud vad vill du vi ska tro
Om jag snubblat efter vägen
Och fått munnen full av grus
Om jag kännt hur blodet runnit
Från min mun ner på min blus
Och om inga goda skördar
Nånsin fötts ur allt mitt slit
Kan jag ändå konstatera
Allt som skett har lett mig hit

Kommentera (2)

För att få de senaste uppdateringarna