VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

TACKSAMHET

Responsen på inlägget igår har varit överväldigande. Så många fina meddelanden. Alla föräldrar med små eller nu vuxna barn med diabetes1. Ni / vi är inte ensamma. Kampen för mer hjälp och stöd ska jag aldrig sluta med. Mitt bidrag är öppenhet.

Vi hade en riktig mysdag igår. Sen grillmiddag. Soffhäng. Fina ord och kramar. Välbehövligt. Eskil var så kramgo. Ella ville absolut ge mig fotbad och Eskil skulle också ha, han ÄLSKADE det.

Sen sent på kvällen när Elian kom upp för att mäta blodsockret stod det en glassbytta på bänken och han undrade varför den stod framme. Jag sa att ”Mamma ska äta lite glass och försöka vakna till¨. Då strök han mig på ryggen och sa ”Det är du värd Mamma”. Alltså vad hände med barnen igår? De var bara så gosiga.

Jag idag på väg till jobbet.

Önskar er bästa dagen!

Kommentera (7)

Annons

FINE FOLK!

img_8905.jpg

Vi innan besöket idag.

img_8875.jpg

Helt normalt att ta en selfie i en säng i gästrummet va? Man skymtar vår tvättstuga eller kaosrum som jag kallar det innan vi gjort om köket nede till en tvättstuga.

Supertrevlig journalist och fotograf som kom idag, de hade köpt med sig massa goda bakverk men jag hann aldrig fota de. Eskil blev förälskad i tjejerna och ville att de skulle hänga med oss och gå en tur när vi avslutade. Han är svag för söta jenter den här människan. På sjukhuset trivdes han så bra bland alla urgoa sjuksköterskor och han har bara fina minnen därifrån, vilket glädjer mig. Vilken enorm skillnad sjukhuspersonal kan göra. TACKSAM!

img_8895.jpg

Jag tror vi klarade oss ganska bra, det känns så fint att magasin som läses av många vill uppmärksamma denna sjukdom! Jag märkte att journalisten som var superproff och söt blev tagen när Elian berättade om hans insjuknande.

Nu ska jag jobba lite här, imorgon väntar heldag på kontoret och E ska lämna och hämta ( vilket han nästan alltid gör) men imorgon är jag i stan med bästa kollegorna och jag bara glädjer mig!

Kommentera


Annons

SKÅL FÖR DIG!

Skål för att huset idag är tomt. Jag valde att flytta hemmakontordagen igår tills idag. Utförde endast de mest akuta sakerna och la sen bort jobbet igår. Det gav större rum för vila och närvaro med barnen. Även om vi mest låg i en hög i soffan så hade jag helt enkelt inte orkat jobba mer än så pga feberyra. Inatt hostade Eskil ingenting och hans sensor verkar fungera igen. Den var totalt bananas sista dagarna ( och nätterna) så jag litade inte på den alls = läskigt. Det betyder ju att om man ger insulin utifrån sensorns värden som inte stämmer kan det bli väldigt fel och farligt.

Ella vilade sig i form hon med och hon ville spela fotboll ikväll men vi får se hur hon mår efter skolan. Läskigt när en förkylning är så diffus känner jag. Jag har den klassiska som ger feberkänsla och en del snytpapper krävs… Sova med höga kuddar, dricka massa vatten och nässpray lindrar. Detta kan inte ens jämföras med den fullständigt vidriga influensa som slog ned hela familjen i juletider.

Dagens hemmakontor.

Idag pratar vår nya läkare med socionomen på sjukhuset sen ska han skicka in sin värdering av vår familjs situation till kommunen. Vi har ansökt om hjälp och då framförallt om natten. Från mitt och vårt perspektiv är detta orimligt och bara inte okej någonstans. Att man förväntas arbeta dag och natt med två diabetesdiagnoser och samtidigt fungera i övrigt. Ekvationen går inte ihop hur mycket man än önskar det.

Det är faktiskt inte oron som är värst nu. Det är känslan av att det inte går. Jag känner mig desperat att få börja sova igen. Jag vill arbeta 100% som tidigare. Det är helt omöjligt med sömnlösa nätter. Alltså helt sömnlösa = man behöver sova på dagen. Det betyder att mitt liv känns till tider helt meningslöst. Jag sover på dagen, men det blir ju om jag ens kan sova max två timmar.

Nej usch. Orimligt är ordet. Håll tummarna att kommunen inser att här behövs hjälp. Jag förstår att många har det värre än oss men måste ju utgå från vårt perspektiv. Det är typ som om ditt barn har magsjuka och ropar efter dig varje natt ongoing every night. Ingen paus. Du måste springa dit när barnet ropar, du måste skura hinkar och tvätta sängkläder och du får inte återhämta dig. Gånger två. Nej magsjuka är fasen enklare än att oroa sig för koma, syreförgiftning och att skjuta in onda saker i ditt barns kropp.

Blä för diabetes1 och HEJA ALLA som är hjältar och bär dessa sjukdomar både de drabbade och omgivningen!!

Kommentera (19)

Annons

GLAD & SKRÄCKSLAGEN

img_6198.jpg

img_6199.jpg

Idag skiner solen, alarmen var ganska snälla inatt och det väntar en härlig helg bakom hörnet. Jag och E ska möta barnens nya diabetesläkare och vi tar med oss Eskil då vi behöver prata om hans doseringar ( som alltid) Igårkväll började han skaka och rycka, som när han gick i insulinkoma en gång. Det var full panik inom mig och han fick socker i den renaste form ASAP och var sen nere på 4 LÄNGE trots massa socker. Puh, där parerade vi det allra läskigaste. Att barnet inte är kontaktbart, rycker och skriker dödsskriket och kroppen försöker överleva. Absolut min största skräck och det värsta jag någonsin upplevt. Om du bara ska komma ihåg en sak om diabetes1:

En diabetiker som verkar konstig, full, skakig, avsvimmad ska alltid ha RENT SOCKER helst flytande ASAP! Honung eller saft i plastspruta. Smörj detta inne i personens mun, det behöver hitta ned i magen för att hjälpa och en person i insulinkoma kan inte äta själv eller tugga utan kvävs om man stoppar in matbitar. Ring alltid ambulans. Innan den kommer kanske personen redan ”är tillbaka” på grund av din insats och hjärnskadorna kan undvikas.

Usch. Tillbaka till den härliga helgkänslan nu.

KRAM!

Kommentera (7)

Annons

KATRIN ZYTOMIERSKA – SLUTA SPÄDA PÅ FOLKS FÖRDOMAR OM DIABETES1!

Du reagerar starkt på det här? Det var inte passande.

När jag läser Expressens text vill jag ändå gå in och lyssna på er podcast själv då innan jag skriver detta inlägg eftersom jag lyssnat på er tidigare och alltid gillat dig. Det gäller både din podcast Relationspodden 2.0 med Bingo och Mitt i livet med Malin Gramer. Jag tycker du verkar vara en bra mamma och du verkar stark. Rolig, bjuder på dig själv.

Att människor som äter en måltid behöver sätta en insulinspruta, en jättespruta enligt dig. De ser för upplysningen ut som en penna med en liten spets som behöver bytas ofta, de är väldigt tunna och som sagt är själva sprutan utformad som en penna allt för diskretion. Om personen verkligen gav sig själv en jättespruta som du säger så kanske ”pennorna” personen brukar använda blivit stulna på semestern och insulinet gavs genom en engångsspruta personen fått av vården? I don´t know. Men insulin behöver en person med diabetes sätta om blodsockret inte ska bli för högt när det intar en måltid. Det finns två ( nu fem typer har de forskat fram sista tiden) typer av diabetes. Diabetes1 och 2. 

Först och främst. Jag tror du tror denna personen hade typ2? Att det beror på livsstil? Det som händer nu är att du späder på fördomarna om både typ2 och typ1. Mina två söner har diabetes1. Jag tror och hoppas du förstår såpass mycket att barn som insjunkar inte gjort något fel eller rört sig för lite? Det är nämligen fakta. Dina små fina barn kan tyvärr få diabetes1 närsomhelst om de har ”fel” typ av gener som gör det möjligt. Du kan inte göra något för att förhindra det. Att sitta i ambulansen med barnen och veta att de ska leva med detta helvete dygnet runt är inget jag önskar min värsta fiende.

En person med diabetes1 måste tillföra insulin dygnet runt alltid. Att få balansen att stämma är omöjlig då det är lättare att rabbla vad som inte påverkar blodsockret hos någon med diabetes1 än att ramsa upp vad som påverkar. Det som inte påverkar blodsockret är nämligen: ingenting.

Jag har själv varit en mamma just inne på Max som väntat på maten för länge innan vi ska på en teater med vänner och jag gick och köpte en Fanta med socker åt mitt barn då barnet blev lågt och riskerade att svimma. Det är sånt vi lever med som har diabetes som en ovälkommen väldigt otrevlig gäst i våra barns kroppar. Att upplysa er omkring oss hur det ser ut och vad som kan ske är min plikt som diabetesmamma så mina söner ska slippa höra på okunskapen.

Att ta sina sputor på toaletten? Ovärdigt, fullt av bakterier och inte minst diskriminerande. Vill du vara en del av att unga kvinnor och män inte vågar ta sitt insulin offentligt och då avstår en måltid och utvecklar ätstörningar? Som offentlig med stor publik kan du bete dig på många vis. Det är en rättighet. Men när du bidrar att fördomar sprids och det drabbar barn. Då ryter jag ifrån från mamma till mamma. Snälla sluta med det. 

Ring mig gärna och så kan jag förklara allt du önskar om just diabetes1 och barn, hur livet kan se ut. Mina söner och alla andra som lever med diabetes1 är mina största superhjältar. Att som mamma motivera barnet att varje dag ut och in ta sina nålstick, sätta sina sensorer och insulinpumpar vid behov, att räkna kolhydrater vid varje måltid ( ja de behöver kolhydrater i viss mängd för att växa som de ska då de har denna sjukdomen) och att parera låga blodsocker genom att äta när de hellre vill spela fotboll eller göra som alla andra är inget enkelt jobb. Du bidrar till att det blir svårare.

Att jämföra att byta tampong offentligt med att ta insulin vid måltid är skrattretande. Att byta tampong är något man inte gör bland folk, det har jag lärt mig. Hoppas du kan förstå varför. Jag kan ge dig en ledtråd: bakterier.

Ring mig anytime Katrin mitt nummer är +4793456430

Sen när jag har er på tråden, viktigt:

barndiabetes

Här har min poddkollega Alexandras lista på 5 viktiga sanningar om diabetes1. Vi har tillsammans barndiabetespodden för intresserade.

Kommentera (33)

För att få de senaste uppdateringarna